Finns det plats för oss ? Finns ordet vi någon mer ?

Jag förstår mig inte riktigt på, när det gäller den så kallade kärleken. Är det mennigen att den ska göra ont ? Och stå till för besvär. Helt rakt och ärligt sagt :
Kärleken suger.
För vissa så är kärleken något helt underbart, något speciellt. Men för vissa är kärleken helt förlorad. Men för mig så fanns kärleken aldrig där. Ibland önskar jag att jag hade någon, som jag verkligen brydde mej om. Som jag skulle kunna dela allting med. Exat det lilla du inte ens kan tänka dig dela med dina kompisar. Jag önskar den personen man tycker om eller skulle vilja ha, skulle liksom med en blick se att man älskar den. För många är kärleken en drog, man måste verkligen ha mer hela tiden.
Ibland tänker jag att det kanske kan finnas någon där ute för mig. Men ibland känns det som kärleken är helt förlorad.
Det känns verkligen tungt att säga det här men ibland så saknar jag den sorts person jag ska kunna dela allting med, den sorts person som förstår vad man liksom pratar om, som vet hur man mår,som vet att det inte går över efter en dag, och den sorts person som bryr sig verkligen om mig.




men ibland känns det som du älskar mig, är det sant ?
eller drömmer jag bara ...